cumáș (-șe),
s.n. –
1. Brocart. –
2. Stofă de
mătase. –
3. Soi,
fel al unei
persoane. – Mr.
cumașă. Tc.
kumaș (Șeineanu, II, 148; Miklosich,
Türk. Elem., I, 336; Berneker 643; Lokotsch 1240); cf. ngr. ϰουμάσι,
alb., bg., sp.
kumaš. Sensul 3 este
propriu și tc., și s-a propagat la
stofă.