rétor (rétori),
s.m. –
Orator. – Var. înv.
ritor. Fr.
rhéteur și
anterior (
sec. XVIII, cf. Gáldi 246), din ngr. ῥήτωρ. – Der.
retoric, adj.;
retorică, s.f., din fr.;
ritos, adj. (
clar,
deschis), din ngr. ῥητῶς (Cihac, II, 693; Gáldi 246);
ritoricesc, adj. (înv.,
retoric);
ritorie, s.f. (înv.,
retorică,
discurs).