mărgeán (mărgéne),
s.n. –
Coral. – Mr.
mirgeane, megl.
mirgean. Tc.
mercan (Miklosich,
Türk. Elem., II, 126; Șeineanu, II, 249; Berneker, II, 37; Lokotsch 1416; Ronzevalle 160), din
arab.
marğān, cf. ngr. μερτζάνι,
alb., bg., sb.
merğan, it.
(fata) morgana (Battisti, II, 1604).